Ni vet den känslan att bara glida isär någon och har ingen aning om hur man ska rätta till det. Ja så känner jag just nu, man vet att man ska ge allting tid men när hjärtat säger "du kommer klara detta" men hjärnan säger "ne detta kommer inte fungera så länge till... tro mig", ja då vet man inte riktigt vart man står idag.

 

Har haft så många vänner som har glidit ifrån mig och än idag så saknar jag dem så jävla mycket, man ångrar sig så jävla mycket att man inte tog vara på tiden med dem bara. Att man slängde alltihop & för tillfället känner jag att denna vänskapen ska inte bli så, aldrig. Du vet den bästavännen som vet precis allting om dig, hon som vet när du är ledsen utan att kunna öppna din käft, hon som ser dig i ögonen när du är lycklig eller olycklig, hon som hittar på saker med dig bara för du har bråkat med pojkvännen eller något liknande, hon som säger "allt kommer ordna sig, de vet du!", hon som alltid ger dig krafter för att kunna kämpa inför morgondagen.

Jag menar helt sjukt vad mycket man har gjort tillsammans med henne i snart 3 år. Första tiden hade vi ingen aning om vilka vi var, vi sa knappt hej till varandra. Helt plöstligt en dag började vi lära känna varandra, vi umgicks i skolan, bara vi två tillsammans, vi var knappt med våra andra klasskamrater, vi började umgås på fritiden tillslut blev vi bästavänner. Hon & jag, hon jag aldrig trodde jag ens skulle få lära känna för hon var så blyg i början. Vi har nästan gått igenom samma saker här i livet, så det kändes perfekt att vi två blev bästavänner. Vi behövde knappt säga "du vet de som hände..." osv, vi såg på varandra och fattade att något hade hänt. Vi behövde bara möta varandra med blicken och säga "du vet vart jag finns!" sen var allting fri o fröjd.

 

Men nu vet vi knappt vart vi står idag, om jag någonsin förlorar henne så vet jag knappt vart jag kommer ta vägen. Det är hon som vet precis allting om mig, jag skojar inte när jag talar om för er att hon vet mer saker än min mamma. Jag & min mamma står varandra nära.

Att få äran att stå vid henne sida i 3 år snart, det är bara lycka ingenting mer.